Spräckning av berg

Inledning

Berguttag är en central del av många bygg- och anläggningsprojekt, exempelvis vid tunnelbyggande, schakt för grundläggning, ledningsarbeten, väg- och järnvägsprojekt, vattenkraftsanläggningar samt ombyggnad av befintlig infrastruktur. Konventionell borrning och sprängning är i många situationer den mest produktiva och kostnadseffektiva metoden för att lossa stora bergvolymer. Metoden medför emellertid vibrationer, luftstötvågor, buller, spränggaser och risk för stenkast, vilket kan begränsa möjligheten att använda den nära bebyggelse och känsliga installationer.

Spräckning av berg är ett alternativ eller komplement till traditionell sprängning när krav på begränsade vibrationer, låg omgivningspåverkan och god kontroll över berguttaget styr metodvalet. Metoden innebär att berget lossas genom kontrollerad tryckpåverkan i förborrade hål, utan konventionell detonation. Vanliga metoder är hydraulisk spräckning, kemisk spräckning med expanderande medel och mekanisk kilning.

Spräckning har normalt lägre produktionskapacitet än borrning och sprängning, men kan vara tekniskt och ekonomiskt motiverad i urbana miljöer, nära känsliga konstruktioner, befintliga tunnlar och teknisk infrastruktur. Valet av metod behöver baseras på bergmassans egenskaper, arbetsområdets geometri, produktionskrav, arbetsmiljörisker och krav på kontroll av omgivningspåverkan. Energiforsk beskriver spräckning, sågning och borrning som relevanta metoder för skonsamt berguttag när konventionell sprängning inte är lämplig eller behöver kompletteras.

Spräckning som metod för berguttag

Spräckning bygger på att bergmassan utsätts för ett inre tryck i borrhål. När spänningarna runt borrhålet överstiger bergets draghållfasthet kan nya sprickor initieras eller befintliga sprickor utvecklas. Berget delas då i block som senare kan tas ned, bearbetas, lastas och transporteras bort.

Sprickornas riktning och blockens storlek påverkas av flera faktorer. Bergart, naturliga spricksystem, bergmassans blockighet, vattenförhållanden, borrhålens diameter och djup samt hålens inbördes placering har betydelse för resultatet. En bergmassa med tydliga och gynnsamt orienterade sprickplan kan underlätta ett kontrollerat uttag, medan en geologiskt varierande eller kraftigt uppsprucken bergmassa kan göra utfallet svårare att förutse.

Arbetet omfattar normalt följande huvudmoment:

  • Geologisk och bergteknisk undersökning samt metodval
  • Planering av borrmönster och genomförande av borrning
  • Applicering av hydraulisk, kemisk eller mekanisk spräckutrustning
  • Nedtagning och eventuell sekundär sönderdelning av lossade block
  • Lastning, transport och hantering av bergmassor

Till skillnad från en sprängsalva, spräckning kan ge en högre grad av kontroll över processen, men innebär samtidigt att produktionen blir beroende av effektiva arbetsflöden för borrning, spräckning, blockhantering och transporter.

Hydraulisk spräckning

Hydraulisk spräckning är en etablerad metod för kontrollerad berglossning utan användning av explosiva varor. En hydraulisk spräckcylinder eller spräckkil placeras i ett förborrat borrhål. Genom ett hydraulaggregat överförs ett högt tryck till borrhålets väggar, vilket skapar dragspänningar i bergmassan. När bergets draghållfasthet överskrids kan en spricka växa från borrhålet och berget delas.

Metoden är särskilt relevant vid arbete nära vibrationskänsliga objekt, exempelvis byggnader, grundläggningar, befintliga tunnlar, VA-ledningar, kulvertar, kraftkablar eller tekniska installationer. Hydraulisk spräckning kan också användas som sekundär metod för att reducera block som blivit för stora efter annan bergbrytning.

Produktionsresultatet beror i hög grad på borrplanen. Ett glest borrmönster kan ge stora block som blir svåra att hantera. Ett tätare borrmönster kan ge bättre styckning, men kräver fler borrmeter och mer arbetstid. Bergets struktur har också stor betydelse. I hårt och sprött berg kan sprickutvecklingen vara tydligare, medan deformerbart eller kraftigt uppsprucket berg kan ge mindre förutsägbara brottytor.

Hydraulisk spräckning ger normalt mycket begränsad omgivningspåverkan jämfört med konventionell sprängning och används därför när krav på vibrationer, luftstötvågor och spränggaser är styrande. Metoden är dock inte riskfri. Höga hydraultryck, slangbrott, tunga verktyg, maskinrörelser och instabila block kräver tydliga arbetsberedningar, avspärrningar och kontroll av utrustningen. Arbetsmiljöverket lyfter särskilt risker som hydraulolja under högt tryck, buller, damm, klämning och oväntade maskinrörelser vid maskinellt bergarbete.

Kemisk spräckning

Kemisk spräckning genomförs med ett expanderande spräckmedel som fylls i förborrade hål. Medlet blandas normalt med vatten och utvecklar sedan ett successivt expansionstryck. När trycket blir större än bergets draghållfasthet bildas sprickor, vilket gör att berget delas i mindre block.

Metoden är främst aktuell i mycket vibrationskänsliga lägen eftersom processen sker utan detonation och utan den snabba energiutveckling som kännetecknar sprängning. Den kan användas i trånga arbetsområden, nära känsliga konstruktioner eller där särskilda begränsningar gäller för vibrationer och buller.

Kemisk spräckning har samtidigt begränsningar. Expansionen tar tid och resultatet påverkas av bland annat temperatur, produktval, korrekt vatteninblandning, borrhålens renhet och geometri samt bergmassans egenskaper. Metoden har därför normalt lägre produktionskapacitet än hydraulisk spräckning och konventionell sprängning.

Säkerheten är viktig även om metoden är explosionsfri. Felaktig blandning, överfyllda hål eller bristande avspärrning kan innebära risk för utkast från borrhål. Arbetet ska planeras enligt produktens säkerhetsdatablad och arbetsberedning, och riskområdet kring fyllda borrhål ska hållas fritt medan tryck utvecklas.

Mekanisk spräckning och kompletterande metoder

Mekanisk spräckning omfattar bland annat kilning med kilar och fjädrar. Kilar placeras i förborrade hål och belastas för att initiera en spricka i önskad riktning. Metoden kan ge god precision vid delning av mindre block eller när uttaget behöver styras längs en viss struktur i berget.

Kilning är vanligtvis arbetsintensiv och har lägre kapacitet än hydraulisk spräckning. Den är därför främst lämplig vid mindre volymer, specialarbeten eller sekundär sönderdelning. Metoden kan vara värdefull när krav på kontroll och begränsad omgivningspåverkan väger tyngre än kravet på hög produktionstakt.

I praktiken kombineras spräckning ofta med andra metoder. Berget kan exempelvis först spräckas i större block och därefter bearbetas med hydraulhammare. Vid särskilt höga krav på precision eller låg omgivningspåverkan kan även sågning, vajersågning eller bergfräsning användas som komplement. Lönnelid (2021) behandlar alternativa metoder för berguttag i urban miljö och visar att valet behöver bedömas utifrån bland annat produktionskapacitet, omgivningspåverkan och platsens begränsninga.

Förutsättningar för metodval och projektering

Metodvalet bör göras i ett tidigt skede av projekteringen. Spräckning bör inte väljas enbart utifrån önskemålet om låga vibrationer. Bergmassans egenskaper, volymen som ska tas ut, arbetsplatsens geometri, produktionskraven och logistiken för blockhantering måste bedömas som en helhet.

Följande frågor är centrala vid val av metod:

  • Hur stor bergvolym ska tas ut?
  • Vilken bergart och bergkvalitet finns på platsen?
  • Hur ser spricksystem, blockighet och vattenförhållanden ut?
  • Finns byggnader, tunnlar, ledningar eller andra skyddsobjekt i närheten?
  • Vilka krav gäller för vibrationer, buller, damm och tillgänglighet?
  • Hur stora block kan hanteras av tillgängliga maskiner?
  • Vilken produktionstakt krävs för att hålla projektets tidplan?
  • Finns tillräckligt utrymme för lastning, mellanlagring, krossning och transport?
  • Behövs ett särskilt kontrollprogram för omgivningspåverkan?

En geologisk och bergteknisk undersökning behöver ge underlag för både metodval och riskbedömning. Arbetsmiljöverket beskriver att arbetsmiljöriskerna inom bergarbete kan vara både omedelbara och långsiktiga, till exempel ras och blockutfall, maskinrisker, buller, vibrationer och exponering för stendamm.

Borrhålens geometri behöver anpassas efter önskad spräckriktning och blockstorlek. Naturliga sprickor i bergmassan kan i vissa fall utnyttjas, men de kan också leda till oönskad blockbildning. Därför är det lämpligt att utföra provspräckning i ett begränsat område innan arbetet övergår till full produktion. Erfarenheter från provområdet kan användas för att justera borrmönster, håldjup, spräckriktning och planeringen av blockhantering.

Tillämpning i urbana och känsliga miljöer

Spräckning är särskilt relevant i tät stadsmiljö och vid ombyggnadsprojekt där avståndet till befintliga konstruktioner är begränsat. I sådana situationer kan krav på begränsade vibrationer, tillgänglighet och minskad störning för omgivningen få stor betydelse för metodvalet.

Typiska tillämpningar är bergschakt nära bostads- och kontorsbyggnader, utbyggnad eller ombyggnad av befintliga tunnlar, arbeten nära spåranläggningar, broar och stödmurar samt schakt vid VA-anläggningar och tekniska kulvertar. Metoden kan också användas vid grundläggningsarbeten nära känsliga konstruktioner, vid sekundär sönderdelning av stora block och vid anpassning av bergytor inför betongkonstruktioner eller tekniska installationer.

I urbana projekt måste spräckning ingå i en samordnad produktionsplan. Borrning, spräckning, blocknedtagning, lastning och transport får inte skapa flaskhalsar i produktionen. En metod med låg vibrationspåverkan kan ändå vara olämplig om den kräver stora arbetsytor, omfattande maskinrörelser eller en produktionstid som påverkar projektets övergripande tidplan negativt.

Det är också viktigt att skilja mellan faktisk och upplevd omgivningspåverkan. Spräckning ger normalt inte samma impulsiva ljud som sprängning, men borrning, hydraulhammare, lastning och transporter kan fortfarande skapa buller, vibrationer och damm. Information till närboende, avgränsning av arbetsområdet och löpande kontroll är därför viktiga delar av genomförandet.

Produktion, ekonomi och begränsningar

Vid stora bergvolymer är konventionell borrning och sprängning ofta mer produktiv än spräckning. En sprängsalva kan lossa stora mängder berg under en kort tid, medan spräckning vanligen omfattar flera arbetsmoment: borrning, placering av spräckutrustning eller spräckmedel, successiv lossbrytning, nedtagning av block samt lastning och borttransport. Produktionskapaciteten blir därför normalt lägre vid spräckning.

Spräckning har däremot en tydlig fördel när krav på begränsade vibrationer och låg omgivningspåverkan är styrande. Vid hydraulisk eller kemisk spräckning uppstår normalt inga luftstötvågor och vibrationsnivåerna är betydligt lägre än vid konventionell sprängning. Det gör metoden lämplig vid bergarbete nära känsliga byggnader, ledningar, tunnlar, broar eller tekniska installationer.

En ytterligare skillnad är hanteringen av explosiva varor. Vid konventionell bergsprängning krävs planering för sprängämnen, behörig personal, säkerhetsrutiner, avspärrningar och kontroll av sprängningsarbetet. Vid spräckning används normalt inga explosiva varor, vilket kan förenkla vissa delar av arbetsberedningen. Det innebär dock inte att arbetet är riskfritt. Risker kopplade till borrning, högt hydraultryck, kemiska produkter, löst berg, blockutfall, damm och tunga maskiner måste fortfarande hanteras systematiskt.

Kontrollen över det lossade berget kan i många fall vara god vid spräckning, eftersom borrmönster och spräckriktning kan anpassas efter önskad blockstorlek och befintliga sprickor i bergmassan. Resultatet är dock beroende av bergets struktur. Ett kraftigt uppsprucket eller geologiskt varierande berg kan ge oregelbundna block och göra utfallet svårare att förutse. Därför bör borrmönster och metod verifieras i ett provområde innan produktionen startar i större skala.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är spräckning ofta dyrare per kubikmeter än sprängning, särskilt när stora bergvolymer ska tas ut. Bedömningen bör dock inte endast baseras på direkt produktionskostnad. I känsliga miljöer kan sprängning medföra behov av mer omfattande skyddsåtgärder, vibrationsövervakning, restriktioner i arbetstid, risk för skador och ökad samordning med närliggande verksamheter. I sådana situationer kan spräckning vara ett tekniskt och ekonomiskt rimligt alternativ, trots en lägre produktionstakt.

Energiforsk bedömer att borrning och sprängning normalt är den mest effektiva metoden när risken kan hållas på acceptabel nivå och kraven på omgivningspåverkan kan uppfyllas. Vid strängare omgivningskrav kan däremot spräckning, sågning och borrning användas i kombination, där de platsspecifika förutsättningarna är styrande för metodvalet.

Arbetsmiljö, säkerhet och kontroll

Bergarbeten är förknippade med allvarliga arbetsmiljörisker. Spräckning minskar vissa risker kopplade till sprängämnen, men ersätter inte behovet av systematiskt arbetsmiljöarbete. Risker kan uppstå vid borrning, blockhantering, arbete med hydraulik, exponering för damm och buller, fallande sten samt arbete nära maskiner och fordon.

Före produktionsstart bör en arbetsberedning tas fram. Den bör beskriva arbetsmetod, ansvarsfördelning, kommunikation, säkerhetsavstånd, avspärrningar, kontroll av utrustning, hantering av löst berg och åtgärder vid avvikelser. Arbetsberedningen bör också ange hur arbetet ska stoppas om blockstabilitet, vattenförhållanden eller bergets beteende avviker från de förutsättningar som använts vid projekteringen.

Viktiga skyddsåtgärder omfattar geologisk och bergteknisk undersökning före arbetets start, riskbedömning för varje arbetsmoment, kontroll och säkring av löst berg, tydlig avgränsning av riskområden och daglig kontroll av hydraulslangar, kopplingar och verktyg. Rutiner krävs också för hantering av kemiska spräckmedel, dammreducering vid borrning och krossning samt användning av personlig skyddsutrustning.

Personlig skyddsutrustning kan omfatta hjälm, ögon- och hörselskydd, skyddsskor och vid behov andningsskydd. Bergdamm är särskilt viktigt att hantera eftersom stendamm kan innehålla kvarts och innebära långsiktiga hälsorisker. Arbetsmiljöverket nämner bland annat stendammlunga på grund av kvartsdamm, hörselnedsättning, fallande sten, maskiner och fordon som relevanta risker inom berg- och gruvarbete.

Gällande regler för risker vid vissa typer av arbeten finns i Arbetsmiljöverkets AFS 2023:13, vars syfte är att förebygga ohälsa och olycksfall.

Miljö- och omgivningspåverkan

En viktig fördel med spräckning är den begränsade vibrationspåverkan jämfört med traditionell sprängning. Detta kan minska risken för störningar och skador på byggnader, anläggningar och känslig utrustning. Metoden reducerar också behovet av att hantera spränggaser och luftstötvågor.

Spräckning är dock inte automatiskt det miljömässigt bästa alternativet i alla projekt. En längre produktionstid kan innebära fler maskintimmar, högre energianvändning och fler transporter. Borrning, hydraulhammare, lastning och krossning kan skapa buller och damm. Om kemiska spräckmedel används måste hantering, spillrisk och eventuell vattenpåverkan kontrolleras enligt produktens säkerhetsinformation och projektets miljökrav.

Även hanteringen av bergmassor är viktig. Berg som kan återanvändas som fyllnadsmaterial, konstruktionsmaterial eller krossmaterial kan minska behovet av externa material och transporter. För att möjliggöra återanvändning bör bergkvalitet, blockstorlek, eventuell föroreningsrisk och logistik utredas redan under projekteringen.

Slutsats

Spräckning av berg är en viktig metod för skonsamt och kontrollerat berguttag. Metoden är särskilt relevant i urbana miljöer och vid arbete nära konstruktioner eller anläggningar där konventionell sprängning skulle ge en oacceptabel påverkan på omgivningen.

Hydraulisk spräckning, kemisk spräckning och mekanisk kilning har olika egenskaper och bör väljas utifrån bergmassans förhållanden, projektets omfattning, produktionskrav, riskbild och logistiska möjligheter. Metoderna kan minska vibrationer, luftstötvågor och behovet av explosiva varor, men kräver samtidigt noggrann borrplanering, kontroll av bergstabilitet och systematiska arbetsmiljörutiner.

Spräckning är inte ett generellt ersättningsalternativ till konventionell bergsprängning, utan ett metodval för projekt där bergförhållanden, risknivå, tillgängligt utrymme och krav på omgivningspåverkan motiverar en skonsammare uttagsmetod. Vid stora bergvolymer och tillräckliga säkerhetsavstånd är borrning och sprängning ofta mer produktiv och kostnadseffektiv. När krav på låg omgivningspåverkan, hög kontroll och begränsade vibrationer väger tyngre än maximal produktionstakt kan spräckning däremot vara det mest lämpliga metodvalet.

Det slutliga metodvalet ska alltid bygga på en projektspecifik helhetsbedömning av bergteknik, arbetsmiljö, miljö, ekonomi, tidplan och påverkan på omgivningen.

Källor:

  • Lönnelid, A. (2021). Alternativa metoder för berguttag i urban miljö. Examensarbete, Luleå tekniska universitet.
  • Energiforsk. (2024). Skonsamt uttag av berg som metod för vattenkraftindustrins bergarbeten. Rapport 2024:1007.
  • Arbetsmiljöverket. (2026). Risker med berg- och gruvarbete.
  • Svensk Byggtjänst. (2026). AMA Anläggning 26. Stockholm: Svensk Byggtjänst.

Från kunskap till nästa uppdrag​

På Sweftico hittar du möjligheter till samarbete, projekt och jobb inom bygg- och fastighetsbranschen.

På Sweftico kan du omsätta kunskap i praktiken.

Hitta företag, projekt, jobb, kompetens och affärsmöjligheter inom bygg, fastighet och infrastruktur — samlat på en digital plattform. Skapa ett gratis konto på Sweftico och koppla dig till möjligheter i branschen.